Efter alla rivmärken på mina affischer på Tom..

Några av de lyckligaste timmarna i mitt liv.
Det finns ingen annan känsla som när man får se något man väntat på i flera år, jag tror att samma känsla som att vara kär är den närmsta.
Haha usch va töntigt det där lät.
Efter 7 timmars väntande, många frusna fingrar, två toalettbesök, antiloprusher och mycket spillt kaffe så började insläppningen till globen.
Okej, jag måste erkänna, för att vara nybörjare så är jag och Jessica bäst på att smita igenom kön (bortsett från rushen när jag skulle knyta skorna och 50 pers sprang PÅ mig som låg på marken, tack hörni. Vi kom före er iallafall assfaces)
Väl inne i globen kom vi längst fram i kön till att stå längst fram vid scenen pga våran awesome ide om att lämna jackorna innan vi gick in (1 timme i bara skinnjacka i minusgrader va asnajs).
Vi stod kanske två och en halv meter från scenen, vilket va jätte mäktigt.
Konserten i en sammanfattning:
Svenska brudar kan verkligen skrika
Tom Kaulitz är sjukt mycket snyggare i verkligheten
Jag har hans saliv i mitt öga...
Vi gick därifrån blöta
Bill har eine kliene bratwurst
Vi hoppa och knuffades runt som trasdockor
Det var awesome och jag hade ett leende på mina läppar hela kvällen

Heellooooo sexyface



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0